Ulrika Kärnborg

Stormaktstiden: en tid av erövring och expansion, en nymornad nationalstat som går in i krig på utmattande krig. Rövade rikedomar och överflöd för hovet, en svältande befolkning i ett land med medeltida drag, där oknytt och troll fortfarande befolkar skogarna.

Mitt i detta står kanslern Axel Oxenstierna. Han är en slug man: en karriärist, krigsivrare och maktspelare. Samtidigt märkligt modern. Vem var han egentligen, adelsmannen som överlevde Linköpings blodbad 1600, som förlorade flera barn i sjukdomar, som arbetade, arbetade, arbetade?

Ulrika Kärnborgs roman ställer mannen Axel, "Oxpannan", i centrum. Av Gustav II Adolf får han uppdraget att hämta hem prinsessan Maria Eleonora av Brandenburg. Giftermålet ska bli det perifera Sveriges biljett till den internationella arenan. Men drottningen är en person med en stark vilja och rivaliteten mellan henne och Oxenstierna om kungens gunst blir allt hårdare. Samtidigt följer vi dvärgen Lisbeta som blir Maria Eleonoras förtrogna.

Saturnus tecken är en romanfantasi om den man som la fundamentet till nationen Sverige, och samtidigt en suggestiv och brutal skildring av en brytningstid.

Ulrika Kärnborg är författare, dramatiker och samhällsdebattör. Efter många år som journalist och kritiker romandebuterade hon med Myrrha 2008. Hon har också skrivit flera fackböcker.

Trots att hon kämpat i åratal för att göra sig fri från kronan, ångrar hon sig nu bittert. Instängd på slottet Versailles, efter att ha mördat sin stallmästare, tänker Kristina tillbaka på sitt stormiga liv. När hon är sex år gammal dödas hennes far i kriget. Medan kungens kropp forslas från ett slagfält på kontinenten, isolerar sig änkedrottningen i sitt slott. Svarta tyger täcker hennes fönster. Hon sörjer sin make, och att hennes position är så ogynnsam. I stigande maktlöshet ser hon sitt gamla liv försvinna. Alla de viktiga besluten fattas av männen i Riksrådet. Värre är att de beslutar att skilja henne från dottern.

Drottning Kristina är ett barn, ständigt påpassat, med förväntningar på sig att axla det största av ansvar. Den unga drottningen uppfostras av kanslern Axel Oxenstierna för att ta över styret när hon har åldern inne, men förväntas framförallt bli det gynnsamma parti varpå freden kan vinnas. Vad hon själv vill är det ingen som tänker på, förrän hon tillträder tronen och själv börjar fatta beslut om hur hon vill leva sitt liv. Det blir en maktkamp på liv och död.

I Lejonburen skildrar Ulrika Kärnborg en ensam monark, hennes väg till makten och beslutet att överge den.

"Ulrika Kärnborg suggererar samtidigt fram sitt 1600-tal med ett språk som med sin lediga och sensuella självklarhet vittnar om omfattande inläsning och hårt arbete." Dagens Nyheter

"Stormaktstiden som Ulrika Kärnborg skildrar utvidgas och djupnar med denna roman. /.../ Jag längtar redan efter en tredje del." VLT

"Ulrika Kärnborg har med sina historiska romaner etablerat sig som en lysande berättare./.../ Det verkar som om hon inte kan släppa Stormaktstiden. Det ska vi vara tacksamma över." Jönköpings-Posten

"Kärnborgs Kristina är sårbar och självsäker, intellektuell och ytlig, ambitiös, uttråkad, förälskad, kallsinnig, grym och känslig. För att kunna gälla som ett trovärdigt porträtt av en människa - och en intressant romanfigur - är bilden just så motsägelsefull som man kan önska sig." Sydsvenskan

"Det är ju mer än ett marknadsföringsknep att hon jämförs med historieromanens regerande mästare Hilary Mantel." Expressen

"Läsningen förflyttar mig verkligen till dessa platser, där intrigerna frodas, plundring, pest och svält plågar befolkningen tillsammans med de eviga krigen. Det är färgstarkt, smutsigt och lastbart och Kristina frestas sexuellt av både kvinnor och män. Hovet pulserar av lust och intriger." Liv Beckström

Mammalia är en stark novell om makt och kvinnlig vänskap. När den unga journalisten Sara möter den äldre och excentriska konstnären Mona vänds hennes värld upp och ner. På kort tid växer en intensiv vänskap fram men Sara börjar allt mer tappa bort sig själv och förmågan att se vad som är viktigt i livet.

Där kunde det ha tagit slut. "Än sedan", tänkte jag. "Än sedan". Jag kände mig tydligen inte särskilt berörd. Det gick ett par veckor utan något livstecken från Mona. En eftermiddag, strax efter redaktionsmötet på tidningen, ringde hon plötsligt igen. "Hej", sade hon, som vanligt utan att presentera sig. "Har du saknat mig?"

Det här är en ljudnovell från Novellix, inläst av författaren själv. Novellix ger ut noveller på ett nytt sätt: styckvis och i fickformat, både nyskrivet och klassiker. Läs mer på novellix.se